Guide: 13 populära fårraser

Texelfåret utvecklades i slutet av 1800-talet på ön Isle of Texel i Nederländerna genom korsningar av andra fårraser. Användning: Känd för sin muskulösa kropp, som ger ett mycket mört och smakrikt kött. Egenskaper: Har en kort, tät och ullig päls som är särskilt ren och lätt att klippa.

• Vikt: 80–100 kg för tackor, 100–120 kg för baggar
• Färg: Vit med ren ull och ingen färg i ansiktet

Suffolk avlades fram i England genom korsningar av Norfolk Horn-tackor och Southdownbaggar. Användning: Ett vanligt val för köttproduktion tack vare sitt milda och saftiga kött. Egenskaper: Mörkt ansikte och ben, men kroppen är täckt av ljus ull, vilket gör dem lätta att känna igen.

• Vikt: 70–100 kg för tackor, 100–120 kg för baggar
• Färg: Mörkt ansikte och ben med vit kropp

Oxford Down skapades runt 1830 i Storbritannien och är känd för att vara en stor och snabbvuxen fårras. Användning: Populär för köttproduktion tack vare sin storlek och höga köttkvalitet. Egenskaper: Har riklig ull, är hornlös och har en karaktäristiskt lång svans.

• Vikt: 70–90 kg för tackor, 90–120 kg för baggar
• Färg: Mörkbrun eller svart med vit överdel

Dorset är en köttras med den särskilda egenskapen att den kan komma i brunst året om. Användning: Utmärkt för köttproduktion och avel, eftersom den kan lamma fler gånger per år. Egenskaper: Medelstor kropp, hornlösa hos vissa raser, och vita ansikten som gör dem lätta att identifiera.

• Vikt: 60–80 kg för tackor, 80–110 kg för baggar
• Färg: Vit, ofta med en ljusare nyans

Dorper är en sydafrikansk ras som avlades för att klara tuffa miljöförhållanden. Användning: Högkvalitativt kött och lättskött tack vare dess hårbeklädnad, som inte kräver klippning. Egenskaper: Anpassad för extrema temperaturer, från hettan i Mexiko till Kanadas stränga kyla, vilket gör den tålig.

• Vikt: 50–90 kg för tackor, 90–120 kg för baggar
• Färg: Vit kropp med svart eller brun huvud och ben

Shropshire-får är en lugn och lätt hanterad fårras med en stark flockinstinkt. Användning: Ofta använd som naturvårdare för att beta under fruktträd och kring trädplantager utan att skada träd. Egenskaper: Tysta och vänliga, vilket gör dem populära för småskaliga jordbruk.

• Vikt: 60–80 kg för tackor, 80–100 kg för baggar
• Färg: Mörkbrun eller svart med vit kring ansikte och ben

Leicesterfåret är ett stort får som har karaktäristiska vita, glänsande lockar. Användning: Populärt för sin ull, som har en unik glans och bra spinnbarhet. Egenskaper: Breda öron, lång hals, och en muskulös kropp som gör den särskilt tålig.

• Vikt: 70–90 kg för tackor, 90–120 kg för baggar
• Färg: Vit med glansiga lockar

Romneyfåret är en tålig fårras från sydöstra England, känd för sin anpassningsförmåga till fuktiga miljöer och varierande klimat. Användning: Populärt för sin långa ull, som passar utmärkt för både textilindustri och handspinning. Egenskaper: Fåret är robust byggt, med en tålig päls som skyddar det mot både kyla och fukt.

• Vikt: 70–90 kg för tackor, 90–120 kg för baggar
• Färg: Vit med tät, glansig ull

Finullsfåret är ett mångsidigt får som ger en eftertraktad, mjuk ull och har hög fertilitet. Användning: Känd för sin ull, som är finfibrig och ger mycket lönsamhet vid försäljning. Egenskaper: Mycket fruktsamma och anpassningsbara, vilket gör dem populära för både ull och kött.

• Vikt: 40–70 kg för tackor, 70–90 kg för baggar
• Färg: Varierar mellan vitt, grått, svart och ibland brunt

Helsingefåret, även kallad Häsingefår, är en svensk lantras som är känd för sin hårda och tåliga karaktär. Användning: Det är populärt för sin ull, som är grov och hållbar, vilket gör den lämplig för textilproduktion och traditionellt hantverk. Egenskaper: Fåret är lättskött och har god anpassningsförmåga till olika klimat.

• Vikt: 50–80 kg för tackor, 80–100 kg för baggar
• Färg: Varierar mellan vitt, grått och brunt

Gotlandsfåret är en svensk lantras som förekommer internationellt och är även känd som pälsfår. Användning: Framför allt för pälstillverkning och för ull av hög kvalitet. Egenskaper: Kulligt (hornlöst) med varierande färger och ulltyper. Tillhör de nordiska kortsvansfåren med ursprung på Gotland.

• Vikt: 50–70 kg för tackor, 70–90 kg för baggar
• Färg: Grå, svart eller brun med olika nyanser

Gutefåret är en uråldrig lantras med en stark koppling till svensk fårhistoria. Användning: Ofta använd i bevarandearbete för att skydda äldre, genetiska egenskaper. Egenskaper: Både baggar och tackor kan ha horn och ullen varierar i färg.

• Vikt: 45–70 kg för tackor, 70–90 kg för baggar
• Färg: Varierar från vit till brun och svart

Allmogefår är ett samlingsnamn för svenska lantraser som Dala-Pälsfår, Roslagsfår – som visas på bild – och Skogsfår. Användning: Främst bevaranderas för att skydda svensk fårrasdiversitet. Egenskaper: Härdiga och anpassade till Sveriges varierande klimat, särskilt för småskaliga jordbruk.

• Vikt: 40–70 kg för tackor, 70–90 kg för baggar
• Färg: Varierar kraftigt beroende på ras